Skip to content

Premiären av Sveriges Mästerkock

13 januari, 2011

Igår fick jag mina 15 sekunder of fame! Det var äntligen premiär av Sveriges Mästerkock! Vi satt såklart bänkade och jag var väldigt nervös.  Det kändes väldigt konstigt att se sig själv i rutan, det var i alla fall himla spännande att få se hur de klippt allt eftersom det var så längesen det spelades in.

Men som ni såg (om ni hann se) så gick jag vidare och alla tre sa ja! Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Tänk att en gigant som Leif Mannerström gillade min mat, MIN mat! Det kommer jag kunna leva på länge. Jag lagade alltså två rätter; en kalvcarpaccio med granny samith äpplen, mynta och en dressing gjord på olivolja, honung, citron och basilka, den andra rätten var en mjölkchokladbakelse med hallonglass. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket från den dagen, var ju så nervös att jag knappt visste vad jag själv hette! Jag använde i alla fall bara 30 av mina 40 minuter, hade sån panik att något skulle gå fel eller att jag inte skulle hinna klart att jag gjorde allt nästan dubbelt så snabbt som när jag övat hemma. En grej gick faktiskt fel, när jag smälte smöret och chokladen till bakelsen skar sig smeten och jag var tvungen att hälla ut allt, men som tur var hade jag backat upp med extra varor! Skönt!

När jag kom in i studion och såg Leif, Marcus och Per gick pulsen upp till 180. Jag trodde nästan jag skulle svimma och där skulle jag ställa mig och hacka ett äpple medens de tre titta på och dömde mina ”kniv-skills” samtidigt som jag ville göra ett bra intryck och vara cool inför kameran. Haha! Gick sådär bra. Inte blev det bättre när de bad mig beskriva rätterna på polska, vilket i sig inte är något större problem efter som det är mitt modersmål, men under den pressen var det omöjligt att få fram något.  Tillslut stammade jag fram tre ord.. Och jag kan säga att jag är väldigt nöjd med att det inte kom med! Men de var väldigt nöjda med maten och de hade aldrig tidigare ätit carpaccio med äpple på vilket de tyckte var spännande och nytänkande. Morberg sa att mitt kött var fint skuret, vilket är den svåra delen med carpaccio; att få till tunna nästan genomskinliga skivor. De var förvånade över att min ”glass” var så enkel att göra och att det var så få ingredienser i den. Morberg sa även att det var barnslig smak på bakelsen, och jag sa att jag älskade mjölkchoklad och då sa han ”det gör jag också!”.

Hela dagen kändes helt orealistisk och efteråt kunde jag inte förstå vad som egentligen hade hänt eller att det verkligen var sant. Tre stora kockar hade sagt att min mat var bra, att de verkligen gillade den, att jag hade något speciellt och när de sa ”vi tror på dig” trodde jag att jag skulle smälla av! Det var höjden av lycka! Jag har aldrig varit med om något liknande. Helt underbart!

Här är det första avsnittet för er som missade det!

Sveriges Mästerkock 1

5 kommentarer leave one →
  1. 13 januari, 2011 22:38

    Härligt att läsa!!! Dagar som är värda att tänka tillbaka på om och om igen.🙂

  2. 13 januari, 2011 22:45

    Den rätten vill jag äta!

  3. Appletini permalink
    13 januari, 2011 23:13

    Kul läsning. Du är en sötnöt.

  4. 21 januari, 2011 21:23

    Jag känner mig stolt🙂
    Vi följer dig varje onsdag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: