Skip to content

Sveriges Mästerkock avsnitt 3

27 januari, 2011

Efter auditionen i Helsingborg begav jag mig till Gävle för slutkval där jag fick lära känna många underbara människor. Jag var väldigt nervös dagarna innan resan upp och det var omöjligt att tänka på annat. Det blev inte bättre av att få träffa Andreas avstigandes på stationen i Älvkarleby med två enorma resväskor fyllda med kokböcker, han var verkligen förberedd på allt. Väl på inspelningsplatsen som var Gasklockorna i Gävle kändes det lite bättre och jag fick lära känna de andra deltagarna. Vi fick gå in och kolla på studion och ha ”genrep” inför nästa dag. Vi skulle gå in när dörrarna öppnades, titta oss omkring (absolut inte in i kameran), säga ”wooow” ”titta” ”ooo” och ställa oss på de platser vi fått till vänster. Man fick först en chock när man såg alla kameror och kameramän, dom var så himla många och vadå ”titta inte in i kameran när ni går in” det var ju omöjligt eftersom de var överallt!

Nästa morgon skulle vi upp tidigt och filma både på och utanför bussen påväg till inspelningen. Naturen utanför hotellet var ju så himla vacker med ett laxfall som då skulle filmas när bussen körde förbi, vi fick vända ett antal gånger för att filma från olika vinklar. Något som också skulle filmas var deltagare som tittade ut genom fönsterna på bussen och kände sig inspirerade av denna vackra natur utanför. Det kändes extremt löjligt. Haha! Nästa steg var att filma oss när vi gick av bussen och in i gasklockan, vilket egentligen inte alls är den gaslocka vi spelade in i utan den bredvid som låg så vackert med naturen. Det var förövrigt 2 minus grader och de flesta hade inte så mycket på sig så det var inte alls särskilt trevligt att gå fram och tillbaka och se glad/förväntansfull/nervös ut medans de filmade från olika vinklar.

En värmande fika senare var det dags för den första tävlingen efter att vi gått in och ut och sagt ”wooow” när vi kom in i studion. Det första vi såg var de stora sylvassa knivarna som stod i skärbrädorna och jag tror att alla förstod vad det handlade om, att hacka lök. Självklart skulle vi se så förväntansfulla ut som möjligt och sen så förvånade som möjligt när bilen med ett flak lök backade in i studion. Även här fick det bli ett antal tagningar eftersom en olydig löksäck trillade ner och bilen började backa upp på den. Men tillslut fick vi ta varsin säck, gå till våran tilldelade plats och vänta på att vi fick börja hacka. Som tur var fick jag en liten lektion i hur man hackar lök precis innan jag åkte till Gävle av min duktiga kompis Oskar som jobbar som kock. Jag hade varit helt körd annars, haha! När vi väl fick börja hacka så försökte jag ta det lugnt och inte tänka på hur det gick för de andra. Jag var helt koncentrerad på löken och kniven. Jag fällde inte en enda tår, antagligen för att man var hög på adrenalin och jag som hade förväntat mig att jag skulle gråta floder. I den Amerikanska versionen var det bara runt fem av 40 som inte skar sig i den här tävlingen så jag visste att det skulle bli svårt att hålla sig undan skärsår. En efter en sprang för att hämta plåster och folk skar sig flera gånger. Tillslut tog plåsterna slut och sjuksköterskorna visste inte vad de skulle ta sig till. Paniken började sakta men säkert smyga sig fram efter den tionde löken när Per Morberg höll upp Louises skål med lök och visade hennes perfekt hackade lök. Nu började folk få klappar på axeln och jag försökte bara tänka på bara mitt eget. När jag kollade på skålarna bredvid mina kändes det inte bra. De hade ju hackat jättefint! Då fick Ann bredvid mig en klapp på axeln. Jag började nästan gråta inombords för jag tänkte att de aldrig skulle välja två som stod bredvid varandra. Men så fick jag också min klapp på axeln några sekunder senare och jag kunde äntligen andas ut! Det var alldeles underbart att få sluta, jag vet inte hur många lökar jag hackade, kanske 20, kanske 30 men jag har aldrig varit så glad över så mycket finhackad lök någonsin!

Efteråt satt vi tio som gått vidare i fika rummet och slappade medans de andra knäckte ägg. Men då kom det upp några oroliga frågor, vad är nästa steg för oss? Ska vi tävla mer idag? Har vi gått vidare? Behöver vi inte åka hem imorgon? Vi hade ju bara fått veta att vi hade fått en fördel och det kunde betyda att vi kanske skulle få mer tid eller fler ingredienser i nästa tävling. Ingen visste någonting och det var väldigt jobbigt att inte veta vad som skulle hända. Men tillslut när även laxtävlingen var över fick vi veta att vi kunde sova säkert för att vi inte skulle tävla förrän nästnästa dag och att vi hade gått vidare! Ett avsnitt tar alltså två dagar att spela in.

Nästa dag var faktiskt ingen höjdare eftersom vi bara skulle stå i bakgruden medans de andra tävlade och lagade. Det tog flera timmar att spela in och vi fick inte dricka vatten eller springa på toa om vi behövde. Vi fick ialla fall en längre paus när deltagarnas mat skulle fotograferas och svalna. För juryn smakar maten kall. Det är ju orättvist om de börjar smaka den första rätten varm som därför smakar mycket bättre än den sista som är iskall. Men scenen när de smakar maten tog lite mer än en och en halvtimme att spela in. Inte jättekul att stå i klackar då.. Men scenen då deltagarna fick veta om de åkte ut eller inte var jättejobbig att spela in. Dom drog verkligen ut på det onödigt länge. Det var hemskt att titta på, alla var väldigt ledsna. Inte alls kul!

Det var väldigt påfrestande eftersom man levde i ”ovissheten” hela tiden. Men vi hade också väldigt roligt. Inte visste jag att det fanns så många som känner precis likadant som mig när det gäller mat. Underbara människor!

Här finns det tredje avsnittet.

4 kommentarer leave one →
  1. Chu permalink
    28 januari, 2011 11:01

    Congratulations Marysia!! Don’t know if you remember me at all, your sister says you do (don’t believe her :P) but anyway, wow! masterchef klim :):) if you need any asian flavor or cheesecake recipe let me know🙂

    • 28 januari, 2011 11:54

      Thank you Chu, how sweet of you! Of course I remember you. I would like to try that cheesecake of yours, and actually, I will be making fresh springrolls when Pao gets here and we look forward to it lots, do you have any advice?😀

  2. Chu permalink
    28 januari, 2011 12:13

    my only advice would be invest in some good quality fish sauce🙂, it is a better version of salt and less salty than soy sauce🙂 (it has a unique smell, but tastes great!) then some lime and lots of coriander. When we make it at home we also use rice vermicelli and mix it into the stuffing. Then it is all about the sauce🙂 Do you make the sauce yourself, or buy it?🙂

  3. Julia permalink
    2 februari, 2011 21:47

    Monday evening – 9 people sitting in Paulina´s flat, eating delicious food and being so excited watching you passing the first round with such a great easiness – blood was flowing, people struggeling.. but you aced the onions perfectly, awesome!

    Can´t wait for the next episode🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: